Marlene Högmark Foto: Fredrik Zillén

Marlene Högmark tog examen från filmhögskolan i Göteborg 2002. Men det är först nu med novellfilmen ”Good Girl” hon är aktuell med en ny film.
- Efter examen från filmhögskolan tappade jag lusten. Jag hamnade i manusskrivarträsket. Det blev bara pappersarbete. Man måste hålla igång och göra film, annars försvinner leklusten och det kreativa, säger Marlene Högmark.

Istället för att jobba med film har hon bland annat arbetat som personlig assistent, hudvårdskonsulent, mingelfotograf och i godisbutik. Men så kom en vändpunkt som fick henne sugen på film igen.
- Jag var i New York och där träffade jag en person som jag blev så arg på. Jag var så arg att jag inte kunde sova. Han fick igång mig och då började jag skriva om oförrätter. Ilska är nog min främsta drivkraft.

Ilskan fick Marlene Högmark att börja fundera på sitt liv. Hon hade själv följt en livsplan där det mesta var utstakat när det gällde utbildning, karriär och hur hon skulle leva sitt liv. Hon frågade sig plötsligt när hon skulle göra allt det där andra, det där roliga som inte låg innanför ramen för den utstakade vägen? Marlene Högmark kom fram till att hon borde våga ta fler risker, våga misslyckas lite oftare och våga följa sina drömmar mer – tankar som ofta kommer till dem som på ett eller annat varit nära att mista livet.

Resultatet blev ”Good Girl”, en film där en kvinna i 30-årsåldern är på väg att dödas av en inbrottstjuv och funderar på vad hon egentligen hade velat göra med sitt liv innan det tar slut.
- Naturligtvis är det hela baserat på någon form av 30-årskris också, säger Marlene Högmark och skrattar.

Marlene Högmark skrev manus till en tiominutersfilm på det här temat. Planen var att bjuda några vänner till New York och spela in filmen på engelska där. Men det blev för dyrt. Så funderade hon på ett flertal andra platser, som Indien, innan hon bestämde sig för Göteborg.
Det var ungefär då hon hörde talas om Novellfilmssatsningen som finansieras av SVT, Svenska Filminstitutet och Film i Väst. Med två dagar kvar till deadline skrev hon ett tolv sidor långt manus baserad på sin tiominutersfilm.

Eftersom Marlene Högmark inte regisserat sedan examensfilmen ”Irmelin” 2002 var hon lite nervös inför inspelningsstarten. Det fixade hon genom att välja sig själv i huvudrollen för att ta fokus från regi- och producentarbetet (att det dessutom blev billigare gjorde valet bara bättre). Problemet är att Marlene Högmark har en kraftigt utvecklad scenskräck sedan hon var liten. 
- Jag gjorde en pakt med mig själv. Vågar jag inte spela huvudrollen är jag inte värd att regissera den här filmen.

Oavsett sin pakt med sig själv tyckte Marlene Högmark att det var mycket plågsamt att spelar rollen. Det löste hon med lite olika knep. Ett var att vägra repetera, något som inte riktigt uppskattades hos alla inblandade.
- När vi spelade in tog jag ut linserna för att slippa se de övriga i teamet. Annars hade jag inte vågat.

Vad hoppas du att publiken ska känna när de ser filmen?
- Jag hoppas att det ska blir som en spark i röven. Att allt inte måste vara så planerat. Man måste njuta lite mer av livet. Det är främst riktat till alla kvinnor med duktig-flicka-syndromet.

Du skriver, producerar, regisserar, klipper och spelar huvudrollen. Varför gör du nästan alla delar själv i filmen?
- Jag har aldrig jobbat på annat sätt. Det var så man jobbade på filmskolan.

En annan orsak är ett visst kontrollbehov. Efter att flera gånger råkat ut för folk som hoppar av eller kanske inte har lika högt ställda mål som hon själv säger sig Marlene Högmark ha lite svårt att lita på folk. Gör hon arbetet själv vet hon att det blir som hon tänkt.
- Om jag säger på en inspelning: ”Här vill jag ha en tio meter hög stege”,  vill jag inte höra om alla problem med att få fram stegen. Jag vill jobba med människor som direkt säger: ”Varför bara tio meter, den kan väl vara femton meter?” Jag vill jobba med människor som pushar och inte håller tillbaka mig. Det är som Strindberg sa: ”Det är inte segern jag vill ha, det är striden”. Om någon ser inspelningen som ett vanligt jobb kan de jobba med någon annan.

Till sommaren planerar hon en ny kortfilm på cirka tio minuter. En manusidé finns, men den är inte helt färdigskriven. Färdig är inte heller finansieringen.
- Så det vore trevligt med de 200 000 kronorna, säger Marlene Högmark och syftar på priset i novellfilmstävlingen som avgörs imorgon, fredag, på Göteborg Filmfestival där ”Good Girl” är med och tävlar.

Tillbaka till sidtopp
Tillbaka till startsidan

2010-02-04 Fredrik Zillén